Levande varelser med egna viljor

Idag skulle man väl kunna säga att ridningen gick lite sisådär. Jag red Jullan idag också eftersom att det blev lite ändrade planer. Nu när hästarna har börjat ömma lite i hovarna på grund av att vägarna har börjat bli lite mer grusiga, tyckte Sofia att vi kunde rida på en del av deras mark där det faktiskt hade torkat upp ganska bra.
Som väntat så blev Jullan mycket piggare när vi kom ut på öppna fält, men det är väl något som hör till när det kommer till hästar. Dessutom var det ganska jobbigt när de även sjönk lite och fick arbeta ordentligt. Det spratt alltså lite i benen på henne, men jag tyckte ändå att jag lyckades omvandla den där energin till något positivt och få henne att arbeta bra. Det blev bara två varv i vänster och två i höger, men hästarna var lika svettiga som efter en hel runda längs vägen.
På slutet blev vi dock lite osams jag och Jullan. När vi skulle rida upp till stallet igen så var det en liten uppförsbacke och då vet jag inte om hon tänkte ta sats uppför den eller vad...  Hon drog i alla fall till med några bocksprång och höll på att slå huvudet i någon järnsak som stod där bredvid, och så tappade jag en stigbygel. Farligare än så var det väl inte egentligen.
Sen på stallplanen började hon bara buffla på mig och trampa runt som en ohanterad unghäst trots att hon numera faktiskt kan stå still den lilla stunden. Då blev vi faktiskt osams och jag fick ryta ifrån ordentligt.

Men som sagt; hästar är levande varelser med egna viljor och det är olika från gång till gång hur det går. Mycket beror på dagsformen.