Stressa, stressa...

Det är verkligen grymt stressigt just nu och det har varit en jobbig vecka. Måndag var egentligen ganska slapp, men då var jag så sjukt trött att jag knappt orkade hålla ögonen öppna och dessutom mådde jag inte helt hundra kroppsligt. Igår fick vi två engelskaläxor och ett svenskaprov till nästa vecka, precis vad jag behövde... Idag fick vi även ett till blad med instuderingsfrågor av Torbjörn för att göra det hela ännu bättre. Det känns som att jag har ett helt berg över mig och jag går bara omkring och är stressad hela tiden. Skitjobbigt.
Om man ska se något positivt med denna vecka så har jag i alla fall promenerat varje dag såhär långt. Idag var även Annettes vovve med på promenad och vi var ute i ungefär en timme. Efter kvällsfikat hade jag en välbehövlig filmkväll med Natalie, det var ett skönt avbrott från all stress.

Imorgon har vi en temadag, jag hoppas att det blir slappt att slippa vanliga lektioner och bara göra något annat en stund men man vet ju aldrig. Blir även filmkväll sedan, hur som helst.
På fredag ska jag göra matteprov och religionsprov, jag hoppas att några stenar har försvunnit från mina axlar efter det...

Nu ska jag krypa ner i sängen, med alla dessa tankar som fortsätter snurra runt i mitt huvud fast kroppen vill sova.

It feels like more than distance between us

Förtvivlan och hopplöshet sköljer över mig just nu. Kanske lite bitterhet också. För det spelar ingen roll hur mycket vi vrider och vänder på det, hur mycket vi överanalyserar det i våra huvuden om och om igen.
It's out of control. Jag orkar inte hålla mig fast längre, för faktum är att jag befinner mig mitt i stormen.

Imorgon återgår vi till det vanliga schemat... Känns skitjobbigt. Jag är ju inte klar med allt ännu och snart är det jul. Kan någon snälla bara stanna tiden en liten stund? Jag hinner inte med.
Imorgon har jag även ett stort tvättberg som väntar på mig, det känns mindre mysigt. Så det är vad jag lär spendera min eftermiddag med... Men ut på en promenad ska jag, om så världen går under.

Nu ska jag sluta innan bloggen exploderar av deppighet. Även om personen i fråga inte läser så vill jag säga; TACK TINA för att du räddade min kväll och fick mig att le även om det bara var för en sekund.

Då var denna dagen slut

Och det känns ganska skönt.

I söndags var jag ute och red på Jullan själv igen. Tee Bar hade ont i hovarna men tack och lov var det "bara" på grund av det hårda och knöliga underlaget som har varit i hagen länge nu i brist på snö. Tee Bar stod inne i stallet under tiden och först ville Jullan inte lämna gården när hon gnäggade efter oss. Jag gjorde ingen big deal av det utan bad henne bara att gå igen och då gick hon, som tur var! Även om Jullan är tveksam när vi är ute själva så är hon jätteduktig, hon är ju ändå bara fyra år. Hon blir så lyhörd och fin. Det gick inte att trava så mycket för det var lite halkigt här och var men hon arbetade fint i skritten. Vi mötte även bilar för första gången och det var ju intressant... Hon blev tokspänd och jag trodde att hon kanske blev rädd så jag stannade bilarna. En av dem var snäll nog att till och med stänga av bilen. Men när vi kommer närmare och passerar så gnäggar Jullan åt bilarna med spetsade öron... Knäppa ponny! Haha.. Hon ville alltså göra sällskap med bilarna och hade blivit förväntansfull när de kom, därför blev hon spänd... Nåja, nu vet jag det i alla fall. 

Igår i skolan så såg vi en film, "Outsorced", på förmiddagen. Det var avstamp för andra veckan av PBL men jag har eget arbete i veckan och ska ta igen det jag har missat under tiden som jag mådde dåligt. Hela eftermiddagen kämpade jag med ett svenskaprov och det var lättare sagt än gjort... Till råga på allt hade jag sovit dåligt under natten så jag var helt slutkörd när jag kom hem. Men trots detta kämpade jag mig ut på en promenad sen, duktigt! Tidigare skulle jag inte ens ha gått till skolan efter att ha sovit så pass dåligt. 

Idag har jag fortsatt med svenskaprovet, jävligt jobbigt om jag får säga det, jag har alltså kämpat med detta prov i ca 4 timmar sammanlagt! Det var ett tjockt prov och dessutom komplicerat. Nåja, skönt att ha det gjort. Sista lektionen hade vi språkhistoria med Jennie och det är faktiskt ganska intressant att veta vart olika språk kommer ifrån och vilka som är släkt med varandra...

Nu ikväll har jag också varit på en promenad och jag känner mig rätt stolt som följer schemat såhär långt! Nu blir det snart kvällsfika och efter det kommer min kväll att bestå av en dusch, Gossip Girl och sedan sängen.

Home sweet home

Äntligen helg!
Veckan har varit ganska bra ändå. Vi har haft PBL (problembaserat lärande) med tema Indien hela veckan. Helt klart ett bättre och roligare ämne än det vi hade förra terminen. Dessutom har vi haft den bästa gruppen så det har känts superbra! En härlig stämning med skoj och skratt samtidigt som vi har arbetat seriöst och flitigt och hjälpt varandra. Precis som det ska vara. Provet gick galant. Dock blir det väldigt intensivt att jobba med det här arbetssättet efter en längre tid. Det som är irriterande med mig är att jag alltid går in med 110% för det jag gör, jag gräver ner mig och blir totalt uppslukad. Därför märker jag inte när det blir för mycket förrän det är för sent. En vecka blev dock lagom, så jag är väldigt nöjd över beslutet att delta en vecka och göra annat nästa vecka. Med andra ord är jag galet trött idag, det var som att luften gick ur mig efter att vi hade fått göra provet. Då kändes det skönt att packa väskorna och sätta sig på bussen.

Nu har jag pussat på min vovve och sett på film med pappa och syster. Ska försöka göra en tidig kväll och planen är att kliva upp klockan nio imorgon. Om jag gör det så får jag ju faktiskt två timmars sovmorgon, men det är så lätt att sova till minst 11 när man äntligen är ledig efter att ha sovit dåligt större delen av veckan. Men jag vill inte att det ska bli så att jag sover dåligt hela veckan och sen sover bort hela helgen...
Nåja... Imorgon hoppas jag att det blir promenad och någon slags uteaktivitet med finaste vovven. Gärna film på kvällen också. På söndag blir det stallet, planen är att rida med Sofia men om hon får förhinder tänker jag fara ut själv ändå.

Monday morning

Jag startade denna vecka med att försova mig... Det kändes ju mindre bra. För övrigt så är det mer än en månad(!) sedan jag bloggade nu. Det har varit riktigt tungt ett tag men nu känns det som att livet sakta men säkert börjar komma tillbaka till mig. Det är bara att försöka ta nya tag och jag har tänkt försöka tillföra några goda vanor till mitt liv, ett steg i taget. Det känns surt att gång på gång försöka bygga upp sig själv så att man ska bli starkare och hålla bättre;"kanske det kommer att fungera denna gången. Nu kanske det kommer att bli bra." Men man blir bara besviken gång på gång. Det händer någonting som gör att du tappar fotfästet och faller. Jag försöker att inte tänka så, för då känns det som att "men vad är det för mening med livet, om allt bara rasar gång på gång." Istället får jag kämpa med att leva i nuet, men det är ännu jobbigare. Det fanns en tid då jag bara kunde leva här och nu, då jag bara orkade leva här och nu... Men nu när jag är starkare och har kommit lite längre så är det oundvikligt att inte blicka framåt, jag vill ju ha en framtid också. Det gäller att ha små mål, någonting att se fram emot så att man kan få en känsla av att det är värt det trots allt. Fortsätter jag att kämpa så får jag i alla fall det här, som en slags belöning.

Mina mest kortsiktiga mål är att jag alltid längtar till helgerna. Jag försöker att planera roliga saker som jag kan se fram emot så att det känns värt det att ta sig igenom veckorna. Jag ser fram emot och planerar alltid helgens ridpass, vad jag vill hitta på med Doris och kanske något annat som känns roligt. Det är inte alltid jag orkar/hinner/vill genomföra mina planer men saken är den att jag i alla fall har något att se fram emot.
Andra mål som jag har är att jag ser fram emot alla lov som vi har från skolan. Då försöker jag alltid att planera något lite extra roligt och kanske något som jag länge har velat göra.
Sommarloven är också lite mer långsiktiga planer. I sommar t.ex. har jag ett önskemål om att få prova jobba på ett nytt ställe och kanske lite längre, typ 4-5 veckor. Även lite annat smått och gott. Jag har också lite planer och drömmar om vad som ska hända när jag har gått ut skolan, för då skulle jag vilja göra något speciellt och riktigt roligt... Men eftersom att det känns rätt osäkert om den saken än så länge så tänker jag inte skriva om det i bloggen. Jag fortsätter att drömma helt enkelt...

Så, i dagsläget gäller det mest att hålla huvudet ovanför vattenytan men jag försöker även införa lite goda vanor i mitt liv. Inget stort, men jag försöker bygga en bra grund. I dagsläget är det något så enkelt som att försöka ta en promenad varje dag utom fredagar och en dag i veckan när jag ska se på film med Natalie. Alltså tre dagar i veckan. En promenad på ca 30-40 min beroende på hur snabbt jag orkar gå. Egentligen är det ingen big deal och själva promenaden är inte särskilt jobbig för mig, det som är jobbigast är att faktiskt ta sig ut. Dagar när jag mår lite bättre (som idag) tänker jag när jag väl är ute att "Åh, det här är ju töntigt, jag blir ju knappt ens trött av den här rundan! Jag borde orka mer bla bla bla." Men då måste jag stanna upp och tänka till. Dagar då jag mår dåligt kommer det att kännas överväldigande jobbigt att över huvud taget ta mig utanför dörren, och tanken är ju att jag ska orka då också. Grejen med mig är att jag sällan kan göra något lagom. Jag vill göra saker ordentligt och perfekt hela tiden. Men det går inte, för jag märker inte när gränsen är nådd och jag överanstränger mig själv. Även om jag vill komma längre gällande motion och träning så får jag försöka tänka att det här räcker i dagsläget. Att jag inte promenerar mest för de sakerna, utan för att  ta mig ut och få lite frisk luft. För att komma in i rutiner och goda vanor. Min andra goda vana är då att se på film en kväll i veckan med Natalie. Även om jag ofta känner att det är nog med skolan och att jag inte orkar vara social och koncentrera mig på någon annan efteråt så vet jag att jag mår bra av det. Det kan kännas jobbigt och svårt innan, men sen är jag glad att jag gjorde det. För det är ju så härligt att bara få se en bra film och koppla av, särskilt i sällskap av någon som man trivs med. Vi har samma filmsmak också, vi skrattar åt och blir berörda av samma saker. Vi har så roligt tillsammans när vi väl umgås och vi har bra samtal. Därför mår jag bra av det. Så nu ska jag verkligen försöka. Det här är små krav, knappt några krav ens. Och när jag känner att dessa saker har blivit rutin, att jag börjar bli piggare och starkare - då kan jag börja lägga in fler saker. Men nu är nu. Jag försöker leva här och nu.