New in

Jag älskar verkligen ridkläder och hästutrustning. Kan sitta och kolla på schabrak och träns i timmar - fast jag inte ens har någon egen häst! Tur är väl det på sätt och vis, så slipper jag överbelasta kontot med att köpa hem sakerna jag kollar på, haha! Men egentligen så behöver det inte vara några exklusiva och dyra saker, jag kan lika gärna sitta och kolla igenom Hööks hemsida om och om igen.
Eftersom att jag inte är någon toppryttare och aldrig tävlar så ser jag ingen anledning till att köpa en massa dyra och exklusiva ridkläder till mig själv heller. Jag vill ha stilrena och bekväma vardagskläder som jag kan använda dagligen och som håller bra, lite "slit och släng" fast ändå saker som jag personligen tycker är snygga. Ingenting som ligger i garderoben och ser fint ut, utan saker som jag verkligen använder.

Idag har jag unnat mig lite nya ridkläder, och det blev Hööks även denna gång. Tycker att deras "JH collection" har snygga och stilrena kläder, så jag var tvungen att passa på lite nu. Hoppas att de är lika sköna att ha på sig också som de är fina.

Så det är såhär jag kommer att gå klädd i stallet framöver! Blått och brunt är otroligt snyggt att matcha när det gäller ridkläder tycker jag. Gillar att tröjan och strumporna har matchande "JH collection" märken haha, enda anledningen till att jag köpte även strumporna egentligen. Är dock inget stort fan av stjärnorna som finns på ridbyxorna, men de kommer nog inte att synas så mycket då de är så pass små så det gör inte så mycket. I övrigt så tycker jag att ridbyxorna ser sköna ut, så jag hoppas på det! Mina beiga ridbyxor från Hööks är då väldigt sköna och har hållit bra, men det är inte samma "sort" som dessa.  

Längtar till att få inviga kläderna! Men de hinner nog inte komma tills på tisdag i alla fall.

Sjukling

Alltså jag har varit sjuk i två veckor nu! Igår bokade jag äntligen en tid på vårdcentralen. Där blev det konstaterat att jag givetvis har en kraftig förkylning, men jag har också öroninflammation. Jag har ju haft helt lock för ena örat och varit typ halvdöv samtidigt som jag har haft ont till och från, så det kom väl inte helt oväntat. Men nu har jag då äntligen fått lite mediciner så jag kan bli frisk någon gång.

Nyss ringde världens bästa klassföreståndare till mig. Eftersom att jag bara går halvtid nu så passerar de där två dagarna så snabbt och det känns som att jag har varit borta från skolan typ forever, så det kändes skönt att höra hennes lugnande ord och hon är så himla omtänksam! En stor sten föll från mitt hjärta där.

Nu ska jag tyvärr ställa mig och diska. Det måste ju vara bland det tråkigaste som finns. Men sedan ska jag göra lite mellanmål och mysa ner mig i soffan med en tekopp och se på film minsann. Fokusera på att vila upp mig ordentligt, som Johanna sa.

Det är verkligen dåligt väder idag. Det blåser kalla vindar och regnet öser ner. Doris är lite sur för att det regnar, stackars liten. Tror minsann att jag får bädda ner henne bredvid mig i soffan senare.

Travhoppning

Idag var det dagen D! Haha, jag har ju varit lite nervös inför det här med hoppning, även om det bara var i trav denna gången. Hade bett om att få snällaste hästen i stallet, men när jag kommer dit så får vi välja häst själv bland de som står inne. Min första tanke var att "jag tar Caspar!" för han red jag min första gång på PRK och han var väldigt snäll och lyhörd på samma gång. Men han var upptagen... Vad gör jag då? Läser igenom listan med hästar en gång till. "Lansandos of  Eurostable". Vagt i minnet kommer jag ihåg att det är en av de mindre storhästarna och att jag har tyckt att han ser snäll ut. Rådfrågar en tjej som vi hade som vikarie förra gången, hon tyckte att han skulle passa. Frågade sedan tjejerna i min grupp men ingen av dem hade ridit honom tidigare. Äsch, jag tog honom till slut ändå. Lasse, som han kallas, var sur i spiltan när jag skulle göra i ordning honom. Dock dömde jag honom inte efter det, för även Caspar var sur i spiltan även om han var väldigt snäll att rida. Jag lyckades i alla fall få på martingalen också utan att trassla till alla remmar, haha! Pluspoäng redan där. Det känns så lyxigt att storhästarna på PRK har speciell dressyrutrustning och speciell hopputrustning. De flesta använder alltid samma träns, men det är två olika sadlar och när man ska hoppa så är det vissa som har martingal osv.

Till själva ridlektionen då! Direkt jag kom upp på Lasse så kände jag mig hemma. Han påminde väldigt mycket om Tee Bar i kroppen fast han var några centimeter större (Lasse är 158 och Tee Bar är ca 150). Han var väldigt fin i munnen och lyssnade bra på förhållningar. Seg i skritten och seg i övergångar, men när vi väl började trava igång så var det som att han piggnade till.
Vi började med att öva på hoppsitsen och trava lite bommar. Och herregud... Jag har ju inga muskler och ingen balans what so ever, haha! Fick ta ett mantag så kändes det bättre sen. Och att trava bommar är ju ingen big deal, för min del handlade det väl mest om att träna balansen lite. Sen byggdes det ett litet kryss som vi fick skutta över, men inte det kändes svårt heller. Det är ju mest det här med balans och timing, före - över - efter hindret. Sen blev det två kryss och hästarna fick gärna ta ett galoppsprång mellan istället för trav. Där tappade jag balansen lite kände jag... Så jag fokuserade mest på själva landningen och mot slutet gick det bättre. Vea (våran instruktör) tyckte att det såg för lätt ut för oss alla egentligen, så mot slutet höjde hon lite. Ändå blev det väl som högst bara ca 50 cm tror jag, ända skillnaden var att man fick känna att de faktiskt hoppade lite istället för att bara kliva över. Trots att jag fortfarande är i princip helt grön när det kommer till hoppning så känner jag mig lite bättre till mods efter idag, självförtroendet har nog höjts någon grad. Är också glad att jag fick Lasse, han var en himla mysig häst att rida! Hittills har jag bäst gillat Caspar av de hästar jag har provat, men Lasse ligger nog på ungefär samma nivå nu. Dock gillar jag att rida olika hästar för att det är så lärorikt. Dels så lär man sig hur olika hästar fungerar och hur man ska rida dem på bästa sätt, men man lär sig också vilka hästar man själv föredrar bäst.
Längtar redan till nästa tisdag! Då har vi cavaletti. "Två serier med avbrott emellan. Sits, lydnad." Så står det i schemat. Blir balans- och styrkeövning för mig då med andra ord! Undra vem jag kommer få rida då...

Lansandos of Eurostable "Lasse"

Barndomshem

Idag är jag och Doris i Nybyn hemma hos pappa. När han hämtade oss så for vi först och fikade hemma hos farmor och farfar. Det är jättelängesen jag träffade dem nu känns det som, så det var roligt.
När vi kom till Nybyn så sken solen och det var härligt ute. Jag och Doris tog oss en skogspromenad. Den där skogen ger mig en så speciell känsla... Det är som att tid och rum avlägsnar sig när jag kliver in där. Allt är så tyst och stilla, så fridfullt. Samtidigt så är det så mycket minnen som kommer över mig när jag går där. Minnen från när man var liten och gick dit på picknick med familjen, hade med sig varm choklad och bullar. Minnen från mina och Helenas otaliga promenader där med hundarna. Minnen från ridturer i skogen, den där gången när vi red barbacka på Nessan och hade med oss fika. Hon stod lös medan vi pausade och såg ut att trivas så mycket med livet, hon tiggde lite bulle och sen var hon så nöjd. Saknar gamla skruttponnyn...

Nu börjar dock stigarna bli igenvuxna, och det verkar som att ingen går där längre... Himla trist, det är så fina stigar. Dock har man ju sett björn flera gånger vid jaktstugan, men man behöver ju inte gå så långt om man inte vill. Jag hade tänkt gå dit idag, men en bit innan skogen öppnar sig och man kommer till stugan så stannade Doris till, blev alldeles stel i kroppen och stirrade in i skogen. Då hade jag redan gått och fantiserat en del om björnar, så feg som man har blivit vågade jag inte gå längre utan vände om... Och när jag var yngre bodde jag praktiskt taget i skogen som sagt, och aldrig har det då hänt något. Nåja...

Sitsträning, 3 år, förkylning

Natten till fredag blev jag rejält förkyld, fick skitont i halsen och feber. Längesen jag åkte på en såhär kraftig förkylning känner jag. Dock började jag känna mig bättre igår, ingen feber och kände knappt av halsen. Det kändes positivt. Idag var jag vid gott mod och tänkte givetvis fara på ridningen, vilket jag får ångra lite nu...

Sitsträning på lina stod det på vårat schema idag. Vi fick jobba två och två och turas om longera och att sitta på hästen. Jag var tillsammans med Rickard som går i samma ridgrupp som jag. Vi fick en häst som heter Urben. En stor kille på 175 cm i mankhöjd. Jag började med att longera och Rickard satt på. Äckligt duktig på att sitta ner i traven! Blir så avis, haha. Galoppen gick också bra men Ubbe segade till lite och ville bryta av titt som tätt. Sen var det min tur, och herregud... Jag har SÅ svårt för att sitta ner i traven, och då är det här dessutom en stor häst med stora rörelser. Som mest klarade jag av att "sitta" 3 varv innan jag blev tvungen att bryta av, hehe, pinsamt... Men det är så det är. Galoppen har jag numera ganska lätt för att sitta ner i, men nu var Ubbe hopplös. Jag fick tydligen hans svåra galopp, han ville bara inte ta fattningarna och när jag väl fick igång honom så fick jag rida som satan tills han eventuellt bröt av till slut. Av någon anledning hade jag tidigare förväntat mig att det här skulle vara en häst som jag skulle tycka om att rida, men efter dagens lektion känns det inte så. Dock var det ju under lite speciella omständigheter; jag är inte helt frisk, vi hade sitsträning vilket jag inte är bra på och blir sur på mig själv=det blir inte så roligt, det är helt annars att rida en häst som blir longerad. Så vi får väl se, kanske ändrar uppfattning om jag rider honom någon gång på en "vanlig" lektion.
Nästa gång har vi travhoppning. Jag är faktiskt lite taggad ändå! Jag har ju så otroligt små erfarenheter inom hoppning, hoppade som högst typ 30-40 cm när jag red på Stallbacken haha. Dock har jag fått för mig av någon anledning att jag är lite hopprädd och är lite osäker på det där. Fast jag egentligen knappt har provat. Men jag har sagt till instruktören att jag vill ha en lugn häst, haha. Vill dock inte ha en seg häst som typ vägrar på varje hinder... Men jag vill ha en lugn häst som hoppar snällt haha. Då sköter sig säkert resten. Känner mig ju lite smått taggad trots allt som sagt!

Urben

I övrigt så kan jag ju tala om att jag och Doris firar 3 år idag! Tänk att det är tre hela år sedan hon flyttade hem till mig... Det känns helt otroligt. Hon är min absolut bästa vän! Helt knäpp och det finns ingen som kan göra mig så galen som henne, men hon får mig också att skratta varje dag och känna mig älskad. Världens mysigaste lilla skrotvovve.

4 veckor

8 veckor, samma dag vi hämtade hem henne

3 år, och en bild som inte gör henne rättisa.

Stolt matte

Doris och jag har ju haft en riktig träningssvacka. Allt började egentligen med att jag flyttade till internatet på Solvik. Då träffade jag henne bara på helgerna, och då var jag oftast så trött efter intensiva skolveckor att jag inte riktigt orkade träna. 

Nu i sommar har det varit en rätt tuff period för mig, men ändå på ett annat sätt än tidigare. Det har varit jobbigt att flytta hemifrån, men främst för att jag har insett att jag knappt har något socialt umgänge här i Piteå och jag har känt mig ensam och isolerad. Men jag har ju ändå haft Doris. Jag har varit den som har gett henne mat varje dag, promenerat med henne varje dag, tagit med henne på nya saker, gett henne kärlek m.m. Så på ett sätt känner jag att vårt band är starkare än någonsin. Hon litar på mig till 110% och tyr sig till mig i alla situationer, hon blir alltid jätteglad när jag kommer hem om jag har varit borta. Även om hon har varit med mamma så tycker hon att det är roligare när jag kommer hem och vill vara med sin matte. Även om pappa är och hälsar på följer hon efter mig om jag går till köket eller ska gå på toa, även om han sitter i vardagsrummet. Jag känner liksom att det är vi två nu. Fast ändå under sommaren har vi haft en hemsk träningssvacka för att det har varit mycket annat i mitt huvud. Det har mest blivit koppelpromenader och miljöträning, samt en del bad. De gånger jag har gjort ett halvhjärtat försök till att träna har Doris struntat i mig totalt. Antagligen för att hon har känt att jag inte har varit helt med, men hennes ignorans har ju knappast gjort mig mer peppad på att fortsätta träna. Och att börja bråka ger ju träningen en negativ klang, så jag har undvikit att ta igenom det med henne när jag har känt att jag ändå inte är helt 100. 

Sen så har Doris fått en fruktansvärd olat sedan vi har flyttat till stan. Här möter man tyvärr väldigt många hundar som utstrålar en stressad och spänd energi, samt hundar som gör utfall. Doris är en väldigt snäll hund och har gått bra ihop med alla hundar som hon har fått träffa, hon har aldrig bråkat med en hund i hela sitt liv. Hon kan bli lite dominant ibland, men om hon känner att en hund är högre i rang än henne så lägger hon sig. Men åter till problemet. När en hund gör utfall mot henne så kan hon inte låta bli att gå till försvar och säga emot. Det har gått så pass att bara hon möter en hund och snappar upp den spända energin så gör hon utfall, som för att försäkra sig innan den andra hunden ska göra något. Givetvis tollererar jag inte det beteendet och tillrättavisar henne, men det hjälper inte. Jag har börjat göra så att jag sätter henne på sidan när vi möter en hund och låter hunden passera oss istället, det har fungerat bra faktiskt. Då är det som att Doris inte hinner alstra all denna energin, jaga upp sig och spänna till. Men mitt önskemål är ju givetvis att vi ska kunna möta andra hundar gående utan att hon ska bry sig och fokusera på mig istället.

Och nu till den positiva delen i det hela. Jag har äntligen fått besked om att kursen "Vardagslydnad 2" som vi anmälde oss till tar start i slutet av november! Visserligen är det ganska långt dit, men ändå. Jag kan se ljuset i tunneln och är typ överlycklig. Så mitt i mitt glädjerus och min motivation igårkväll så började jag lära in ett nytt trick - buga! Det var lite knepigt tyckte Doris och ville mest lägga sig ner, och det blev lite läskigt när matte la handen på magen och sa att rumpan skulle stanna kvar i luften fast överkroppen skulle lägga sig ner. Hm... Men mot slutet började hon fatta och då gav vi oss för kvällen. 

Imorse var vi på en lite längre promenad och jag hade gott godis med mig i fickan. Tidigare har hon ignorerat mig trots detta, men idag var hon allt godissugen och med på att hitta på saker. Så jag släppte henne lös och tänkte prova mig på lite inkallning. Tidigare har hon antingen struntat i mig så att jag har fått tala allvar med henne, eller så har hon motvilligt kommit travandes mot mig typ:"Jaja, jag kommer, va ere om?" Men idag överraskade hon mig lilla damen... Hon vände tvärt på stället och kom glatt rusandes till mig! Stolt matte!! Tänk att en liten sak kan göra så mycket, att Doris kan känna av min sinnesstämning så lätt... 

Och grattis om någon orkade läsa denna svammel-novell. ;)

Galoppfattningar m.m.

Idag har det varit en ganska händelserik dag ändå. Dock somnade jag inte förrän vid 3 inatt, så jag tog mig inte upp klockan 8 som jag hade tänkt utan sov till 10. Därför hann jag väl inte riktigt allt som jag  hade tänkt mig, men det gör inte så mycket.

Började dagen med att jag och Doris cyklade in till stan för att möta mamma. Hon promenerade lite med Doris under tiden som jag gick in på Korpen och fixade mitt gymkort, samt handlade på Ica Kvantum. Efter det så cyklade vi hem igen, och väl hemma var klockan ett ungefär. Jag packade in matvarorna och åt lite lunch, sen råkade jag och Doris sova i två timmar, hehe...

På eftermiddagen fick Doris till sin stora besvikelse stanna hemma när jag cyklade in till stan igen. Denna gången för att möta upp Helena och gå och käka på Max. Längesen jag åt där nu, supergott var det! Himla trevligt att sitta och prata lite om allt mellan himmel och jord också.

När jag hade cyklat hem så fick jag några minuter över till att hämta andan innan det blev dags att hoppa i ridkläderna. Äntligen ridlektion! Har längtat som en tok hela veckan känner jag, haha.
Idag fick jag rida en häst som heter Marconn, ett svenskt halvblod på 162 cm i mankhöjd. Han var så himla mysig att pyssla med i stallet, man ville bara pussa på hans rosa mule haha!
I ridningen var han dock lite stel och seg tycker jag. Dagens huvudövning var ju galoppfattningar, både på volt och på fyrkantspåret. Som förberedande övning gjorde vi dock övergångar mellan skritt och trav-trav och skritt. Han lyssnade bra för sätet och handen när det gällde att sakta av, men han var betydligt segare att lyssna för skänkeln och komma fram i trav. Det blev nästan alltid ett par ökade skrittsteg innan han tog skänkeln, så det är jag mindre nöjd med. Galoppfattningarna tycker jag dock att han tog bra, och även här kände jag hur jag riktigt kunde komma ner ordentligt i sadeln och verkligen rida med sätet i galoppen. Kul! Men avbrotten från galopp till trav är jag inte heller särskilt nöjd med. Han blev stark och framtung och rann bara iväg för mig kände jag. Vilket inte var det skönaste då vi skulle träna på att sitta ner i traven idag också. Nästa gång jag rider Marconn ska jag nog tänka på att ha ett spö i handen, och hellre snärta till lite när han inte tar min skänkel och börjar trava än att jag ska måsta sitta och driva driva driva hela tiden. I avsaktningarna ska jag också tänka på att hellre ta ett ordentligt tygeltag och sen ge efter, än att jag ska behöva sitta med handbromsen i hela tiden och smådra. Men det är ju sånt som är svårt att veta första gången man rider en häst, man hittar fler knappar eftersom ju mer man rider dem.
Nu taggar jag nästa ridlektion! Dock har vi sitsträning på lina då. Alltså ska vi turas om att longera halva lektionen, och rida halva lektionen. Men det är nyttig träning det med! Att bara kunna fokusera på sin egen sits och inget annat.

Peppad

Det var så himla roligt att rida igår! Jag red nog ett av mina livs bästa galoppjobb tror jag. Kände att jag verkligen kom ner i sadeln och kunde rida ordentligt med sätet. Även om Tee Bar är världens finaste och roligaste häst att rida så hade jag också väldigt svårt att rida henne ibland. Jag hade grymt svårt att sitta ner i hennes galopp t.ex. Hon hade så studsig galopp på något sätt så att jag typ flög en meter ovanför sadeln i varje språng. Fick stå upp för att komma till bra arbete i galoppen på henne.
Hur som helst så är jag galet peppad på att rida just nu, och det känns alldeles för lite med bara en gång i veckan. Kommer att längta ihjäl mig innan det blir tisdag igen, haha...

Imorgon ska jag fixa ett nytt leg då mitt nuvarande har gått ut. Skulle även behöva handla. Och så är jag sugen på att gå in en snabbis på Gina... Men vi får se hur det blir!

Första ridlektionen - "Tratten"

Nu ikväll har jag ridit min första ridlektion på PRK. Jag var faktiskt inte så förskräckligt nervös, men det är klart att det alltid är lite pirrigt första gången man gör någonting på ett nytt ställe!
Jag red i alla fall en häst som heter Caspar. Han var väldigt mjuk och fin i munnen, samt väldigt känslig för sidförande skänklar. Han var dock väldigt lugn och lite bekväm av sig, men hellre det såhär första gången än att jag skulle ha ridit en pigg och nervig häst.
Vi red en övning som kallas för "Tratten". Med den övningen så tränar man främst på skänkelvikningar och rakriktning. Övningen var nyttig för mig för att jag fick tänka på att finslipa mina hjälper. Eftersom att Caspar var så uppmärksam på min sidförande skänkel så fick jag tänka på att stötta upp ordentligt med innerskänkeln och tänka på att rida fram ordentligt också. När jag gör skänkelvikningar så har jag också lätt för att ställa hästen åt något håll, men nu kunde jag också tänka ordentligt på att stötta upp med andra tygeln istället för att böja hästen och på så sätt fokusera på att ha en rak häst. Caspar var rolig att rida just för att jag kunde fokusera mer på min egen ridning; gjorde jag rätt - så gjorde han rätt!
Med andra ord kan man sammanfatta det hela med att det var en rolig och bra första lektion.

Caspar