Barndomshem

Idag är jag och Doris i Nybyn hemma hos pappa. När han hämtade oss så for vi först och fikade hemma hos farmor och farfar. Det är jättelängesen jag träffade dem nu känns det som, så det var roligt.
När vi kom till Nybyn så sken solen och det var härligt ute. Jag och Doris tog oss en skogspromenad. Den där skogen ger mig en så speciell känsla... Det är som att tid och rum avlägsnar sig när jag kliver in där. Allt är så tyst och stilla, så fridfullt. Samtidigt så är det så mycket minnen som kommer över mig när jag går där. Minnen från när man var liten och gick dit på picknick med familjen, hade med sig varm choklad och bullar. Minnen från mina och Helenas otaliga promenader där med hundarna. Minnen från ridturer i skogen, den där gången när vi red barbacka på Nessan och hade med oss fika. Hon stod lös medan vi pausade och såg ut att trivas så mycket med livet, hon tiggde lite bulle och sen var hon så nöjd. Saknar gamla skruttponnyn...

Nu börjar dock stigarna bli igenvuxna, och det verkar som att ingen går där längre... Himla trist, det är så fina stigar. Dock har man ju sett björn flera gånger vid jaktstugan, men man behöver ju inte gå så långt om man inte vill. Jag hade tänkt gå dit idag, men en bit innan skogen öppnar sig och man kommer till stugan så stannade Doris till, blev alldeles stel i kroppen och stirrade in i skogen. Då hade jag redan gått och fantiserat en del om björnar, så feg som man har blivit vågade jag inte gå längre utan vände om... Och när jag var yngre bodde jag praktiskt taget i skogen som sagt, och aldrig har det då hänt något. Nåja...