Long time no see

Oj, nu var det längesen jag skrev här. Jag antar att det går lite i vågor det här med bloggandet, ibland finns det verkligen ingen inspiration eller ork för det. Nu på sommaren så händer det inte heller lika mycket i mitt liv som är värt att skriva om. Jag skulle förstås kunna skriva miljontals inlägg om ridkänslan och allt det där underbara som kommer till när man pysslar med hästar, men jag tror inte att det är så många som har lust att läsa om det. Men ibland kan jag förstås inte låta bli.

Jag skulle vilja skriva att det har varit skönt med sommarlov. Nog har det varit skönt att få vila upp sig lite, men jag vet inte... För min del blir det nog lite för mycket att gå omkring och inte ha desto mer att göra i två och en halv månad. Det blir alldeles för mycket tid över till att fundera och analysera över saker som jag kanske egentligen inte alls borde tänka på och lägga ner min energi på.

Det har även varit en stor omställning att flytta hem igen. Mitt liv här hemma är så annorlunda motför det jag har på Solvik. Där borta har jag rutiner som får mig att må bra. Jag har något meningsfullt att göra om dagarna, jag har ett socialt liv och sen kan jag gå hem till mitt rum och få vara för mig själv en stund. Eftersom att jag tycker att det är jobbigt att vara bland mycket folk och är en lite tillbakadragen person så trodde jag inte att jag skulle sakna det såhär mycket, men det gör jag. Jag saknar all den sociala stimulansen jag har där borta. Att få komma ut och träffa människor varje dag, kommunicera och utvecklas. Jag har blivit väldigt social sen jag började på Solvik.

Här hemma är jag dålig på att hålla rutinerna. Jag försökte i början av sommarlovet och var faktiskt riktigt duktig. Jag gick en runda på 7-8 km tre dagar i veckan och red tre dagar i veckan. Sakta men säkert föll dock rutinerna. Jag vet inte varför egentligen, men jag antar att jag tappade motivationen. Det blev faktiskt tråkigt och enformigt, men framför allt ensamt. Jag mår dåligt av att bara gå omkring ensam här hemma. Det känns som att alla är upptagna med sitt och jag hamnar i kläm. Och nu har jag hamnat i en fas där jag hatar att vara beroende av andra. Jag är i behov av ett eget liv.
Så sakta men säker faller rutinerna, det blir att jag sover alldeles för länge och är uppe alldeles för länge istället och det känns inte bra. Jag har ingen kontroll och jag vet inte heller hur jag ska återfå den. Ångest & depression.

Nu är det bara en vecka kvar tills jag börjar jobba. I år ska jag vara på en ny avdelning och det känns jobbigt. Jobbigt att behöva presentera sig för alla, jobbigt att passa in i nya rutiner. Men förhoppningsvis kommer det att gå bra, och jag hoppas även på att jag kommer må lite bättre när jag kommer in i rutinerna och får något meningsfullt att göra om dagarna.

Sen flyttar jag tillbaka till Solvik, och jag hoppas att det kommer bli bra. Jag hoppas att jag får bo i samma boende och i samma rum, med bra människor. Jag hoppas också att det kanske börjar några nya och intressanta människor, jag kan lätt klara mig utan dryga och jobbiga människor dock. Och jag vill inte att Natalie ska sluta! Min fina underbara vän. Jag vill fortsätta dela skämt och skratt med henne. Jag vill fortsätta må bra.