Vad kan jag säga? Skoldagen har varit seg som alla andra tisdagar, jag har varit trött som vanligt. Är stressad över skolarbetet som vanligt. Längtar efter Doris så det gör ont, som vanligt.
Imorgon ska vi till Kappa, jag vill inte.
Men jag lever. Jag klarar mig alldeles själv. Jag är en stor flicka nu. Jag tar inte skit från någon. Jag orkar inte sitta och lyssna i tystnad. Jag säger min åsikt. Jag är stark.
Men jag är trött på att vara ensam stark.
Nothing's ever gonna be the same again. I don't cry on the outside anymore.
Älska att det här är ett impulsivt inlägg där jag skriver allt som ploppar upp i mitt huvud medan jag är dödstrött, grinig och deprimerad.
Finns här gumman! Bara säga till om du vill prata. Ibland är det svårt att hinna med att verkligen bara sitta ner och prata som förut, men du måste veta att det bara är att säga till så ska du och jag tillsammans fixa en sånhär pratar/mys dag!
SvaraRaderaÄlskar dig <333333