Monday morning

Jag startade denna vecka med att försova mig... Det kändes ju mindre bra. För övrigt så är det mer än en månad(!) sedan jag bloggade nu. Det har varit riktigt tungt ett tag men nu känns det som att livet sakta men säkert börjar komma tillbaka till mig. Det är bara att försöka ta nya tag och jag har tänkt försöka tillföra några goda vanor till mitt liv, ett steg i taget. Det känns surt att gång på gång försöka bygga upp sig själv så att man ska bli starkare och hålla bättre;"kanske det kommer att fungera denna gången. Nu kanske det kommer att bli bra." Men man blir bara besviken gång på gång. Det händer någonting som gör att du tappar fotfästet och faller. Jag försöker att inte tänka så, för då känns det som att "men vad är det för mening med livet, om allt bara rasar gång på gång." Istället får jag kämpa med att leva i nuet, men det är ännu jobbigare. Det fanns en tid då jag bara kunde leva här och nu, då jag bara orkade leva här och nu... Men nu när jag är starkare och har kommit lite längre så är det oundvikligt att inte blicka framåt, jag vill ju ha en framtid också. Det gäller att ha små mål, någonting att se fram emot så att man kan få en känsla av att det är värt det trots allt. Fortsätter jag att kämpa så får jag i alla fall det här, som en slags belöning.

Mina mest kortsiktiga mål är att jag alltid längtar till helgerna. Jag försöker att planera roliga saker som jag kan se fram emot så att det känns värt det att ta sig igenom veckorna. Jag ser fram emot och planerar alltid helgens ridpass, vad jag vill hitta på med Doris och kanske något annat som känns roligt. Det är inte alltid jag orkar/hinner/vill genomföra mina planer men saken är den att jag i alla fall har något att se fram emot.
Andra mål som jag har är att jag ser fram emot alla lov som vi har från skolan. Då försöker jag alltid att planera något lite extra roligt och kanske något som jag länge har velat göra.
Sommarloven är också lite mer långsiktiga planer. I sommar t.ex. har jag ett önskemål om att få prova jobba på ett nytt ställe och kanske lite längre, typ 4-5 veckor. Även lite annat smått och gott. Jag har också lite planer och drömmar om vad som ska hända när jag har gått ut skolan, för då skulle jag vilja göra något speciellt och riktigt roligt... Men eftersom att det känns rätt osäkert om den saken än så länge så tänker jag inte skriva om det i bloggen. Jag fortsätter att drömma helt enkelt...

Så, i dagsläget gäller det mest att hålla huvudet ovanför vattenytan men jag försöker även införa lite goda vanor i mitt liv. Inget stort, men jag försöker bygga en bra grund. I dagsläget är det något så enkelt som att försöka ta en promenad varje dag utom fredagar och en dag i veckan när jag ska se på film med Natalie. Alltså tre dagar i veckan. En promenad på ca 30-40 min beroende på hur snabbt jag orkar gå. Egentligen är det ingen big deal och själva promenaden är inte särskilt jobbig för mig, det som är jobbigast är att faktiskt ta sig ut. Dagar när jag mår lite bättre (som idag) tänker jag när jag väl är ute att "Åh, det här är ju töntigt, jag blir ju knappt ens trött av den här rundan! Jag borde orka mer bla bla bla." Men då måste jag stanna upp och tänka till. Dagar då jag mår dåligt kommer det att kännas överväldigande jobbigt att över huvud taget ta mig utanför dörren, och tanken är ju att jag ska orka då också. Grejen med mig är att jag sällan kan göra något lagom. Jag vill göra saker ordentligt och perfekt hela tiden. Men det går inte, för jag märker inte när gränsen är nådd och jag överanstränger mig själv. Även om jag vill komma längre gällande motion och träning så får jag försöka tänka att det här räcker i dagsläget. Att jag inte promenerar mest för de sakerna, utan för att  ta mig ut och få lite frisk luft. För att komma in i rutiner och goda vanor. Min andra goda vana är då att se på film en kväll i veckan med Natalie. Även om jag ofta känner att det är nog med skolan och att jag inte orkar vara social och koncentrera mig på någon annan efteråt så vet jag att jag mår bra av det. Det kan kännas jobbigt och svårt innan, men sen är jag glad att jag gjorde det. För det är ju så härligt att bara få se en bra film och koppla av, särskilt i sällskap av någon som man trivs med. Vi har samma filmsmak också, vi skrattar åt och blir berörda av samma saker. Vi har så roligt tillsammans när vi väl umgås och vi har bra samtal. Därför mår jag bra av det. Så nu ska jag verkligen försöka. Det här är små krav, knappt några krav ens. Och när jag känner att dessa saker har blivit rutin, att jag börjar bli piggare och starkare - då kan jag börja lägga in fler saker. Men nu är nu. Jag försöker leva här och nu.