Tjejkväll och stallet

Igår var det myskväll med tjejerna! Det är något som vi har planerat för ett tag sen och sett fram emot, så det var riktigt roligt!
Vi möttes på Ica och handlade tillsammans, efter det så hyrde vi även film på Statoil. Väl hemma hos Helena så var klockan lite för tidigt för att börja med maten, så vi bestämde oss för att gå på en promenad. Skönt med lite frisk luft och att få röra på sig, särskilt med så trevligt sällskap. Jag plockade upp Bamse hos pappa så han fick följa med, då blev han glad! Det är väldigt längesen jag har promenerat med Bamse, och det märktes. När jag höll på med honom som mest och tränade mycket lydnad så gick han väldigt fint i koppel, nu får han mest gå som han vill. Men det gör ingenting, han mår som bäst när han får köra sitt eget race! Bamse har verkligen blivit en mycket gladare hund nu på senare tid, det är så roligt att se.
Efter promenaden så lagade vi mat, det var tacos som stod på menyn! Riktigt gott var det faktiskt. Efter maten såg vi på Beck - levande begravd, och den var riktigt bra. En av de läskigaste Beck-filmerna jag har sett tror jag! Man sitter genom hela filmen och försöker lista ut vem gärningsmannen är, men ack så fel jag hade även denna gång. ;>
Efter det så spelade vi lite kort och pratade, vi hade väldigt kul. Det är verkligen skönt att det känns så lättsamt att umgås alla tre.
Andra filmen som vi såg heter Shelter, fyfan vad läskig den var! Man satt på helspänn genom nästan hela filmen. För ovanlighetens skull så tycker jag faktiskt att den hade ett bra slut också, annars brukar jag bli väldigt besviken på sluten i de flesta skräckfilmerna.
Klockan var rätt mycket när vi hade sett klart, så jag och Madde for hem. Men det här är något som vi verkligen borde göra oftare! Tanken är väl att vi ska försöka ha tjejkväll en gång i månaden, och i mars hade vi tänkt slå två flugor i en smäll och fira Helena på samma gång!

Idag var vi i stallet som vanligt. Det har verkligen börjat gå smidigt att göra iordning hästarna nu, så det tar sig. Ridturen började bra, pigga och positiva hästar. Idag svängde vi av på en skogsväg som vi länge har tänkt prova, men det har aldrig blivit av. Jullan tyckte att det var väldigt spännande, hon blev tittig och det blev några galoppsprång här och där. Annars så gick det bra, vi travade en del och Jullan var ganska trött när vi vände hemåt. När vi skulle rida förbi en hage där det står tre hästar så bara stannade hon helt plötsligt och vägrade gå. Ett kraftigt kallblod som hon är stod hon stabilt med alla fyra benen i marken. Orubblig. Hur jag än kämpade fick jag henne inte att gå framåt! Snacka irriterad jag blev. Till slut fick Helena som satt på Tee Bar ta även Jullans tyglar och leda oss framåt, det var enda sättet att få henne att gå... När vi hade gått en bit fick jag ta tyglarna igen, och då gick det bra. Men efter en stund så stannade hon igen! Då blev jag riktigt sur och tänkte att det här är ju fan ingenting som hon får börja med! Så jag tog ur fötterna ur stigbyglarna och sparkade till riktigt hårt. Det kändes hemskt, men vad skulle jag göra? Det fungerade i alla fall, så jag lät henne inte vinna. Jag känner att det är otroligt viktigt med Jullan att jag vinner alla tjaffs, för annars tror jag att hon inte kommer att bli kul att ha och göra med. Hon är så envis! Men det är en del av hennes charm, och jag tycker verkligen om den här ponnyn.