fredag 16 september 2011

That split second when you don't understand why you're fighting for it anymore. That second has become my life.

Den här veckan har varit fruktansvärt jobbig. Jag är i en sådan svacka just nu. Mitt liv känns väl aldrig lätt precis, men nu... Vart jag än vänder mig så känns det lika jobbigt. Jag har inga trygga eller positiva stunder jag kan luta mig mot. Det bästa är antagligen att bara bita ihop och kämpa på, men det känns lite grann som att tugga trä...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar