It feels like more than distance between us

Förtvivlan och hopplöshet sköljer över mig just nu. Kanske lite bitterhet också. För det spelar ingen roll hur mycket vi vrider och vänder på det, hur mycket vi överanalyserar det i våra huvuden om och om igen.
It's out of control. Jag orkar inte hålla mig fast längre, för faktum är att jag befinner mig mitt i stormen.

Imorgon återgår vi till det vanliga schemat... Känns skitjobbigt. Jag är ju inte klar med allt ännu och snart är det jul. Kan någon snälla bara stanna tiden en liten stund? Jag hinner inte med.
Imorgon har jag även ett stort tvättberg som väntar på mig, det känns mindre mysigt. Så det är vad jag lär spendera min eftermiddag med... Men ut på en promenad ska jag, om så världen går under.

Nu ska jag sluta innan bloggen exploderar av deppighet. Även om personen i fråga inte läser så vill jag säga; TACK TINA för att du räddade min kväll och fick mig att le även om det bara var för en sekund.